Robinson crusoe av Daniel Defoe del 3

Författaren beskriver inte så mycket hur det var för miljö i Crusoes hem. Känslan menar jag. Var föräldrarna snälla? Det som det skrivs om är att föräldrarna ville honom väl. Var de för överbeskyddande? så det var därför han ville ut i "vida världen"? Han kanske kände sig instängd?

Ute till havs, på fartygen, beskrivs väldigt bra hur stormen och havet kändes. Även hur Crusoe kände sig när det stormade. Rädsla.

Han kände ånger och ängslan för att han överhuvudtaget hade gett sig ut på sjön.

När stormen slutade så glömde han fort, och "kastade" sig ut på nytt i nya äventyr.

Författaren har lyckats väldigt bra i att beskriva hur miljön såg ut på ön och hur Crusoe kände och tänkte när han hamnade på ön.

Boplatsen som Crusoe byggde beskivs mycket bra och man kan se platsen framför sig.

Han beskriven en rädsla som Crusoe känner för att bli attackerad av vilda djur. Hur han ska kunna försvara sig. På sidan 64+65 i boken finns en "Gott och Ont"-lista.  Författaren beskriver här hur Crusoe kände.

Vädret på ön beskrivs som varmt. Författaren beskriver väldigt väl hur Crusoes arbetsdagar ser ut; vad han gjorde, tänkte, åt, när han vilade och arbetade mm mm.

Finns dåligt beskrivet av vad olika mat smakade. Bara vad han åt för att överleva och att han åt lite varje dag( han ville spara om han inte hittade mer att äta).

En dag såg Crusoe ett fotspår av en människa, han blev livrädd, han trodde ju att han var ensam på ön. Författaren beskriver hur Crusoe kände fruktan och han fantiserade om att han var förföljd. Författaren beskriver hur Crusoe började jobba med att skydda sig mot ont.

Till slut vill jag säga att hitills när jag läst så är boken mycket beskrivande. 

Robinson Crusoe av Daniel Defoe , del 2

En karaktär är Crusoes föräldrar som vill att det ska gå bra för honom. De vill inte att han ska hamna i svårigheter. De vill inte att han ska gå ut till sjöss.
Som varnande exempel ger han den äldre broderns öde som gick ut i krig och dog(sida 7).
Min reflektion över detta är att föräldrarna inte ska bestämma över en vad man ska göra med sitt liv. Men jag kan förstå att föräldrar vill sina barns bästa.

En annan karaktär som jag bara vill nämna är kaptenen på det första fartyget. När detta fartyg förliste så gav kaptenen Crusoe skulden för detta, sa att han var en olycksfågel och att det var hans fel alltihopa(sida 14).  Jag tycker att en man inte kan få skulden till hela olyckan. Kanske det var kaptenen som inte bedömde situationen rätt? Kanske det var så på den tiden?

Xury,slaven, som åkte med Crusoe i flykten till havs. Han blev en bra kamrat och de stöttade varandra. Bra kamrater är alltid bra att ha och att man kan lita på dem.

Den största karaktären, och som denna bok handlar om är Robinson Crusoe. Jag tycker att han följer sina drömmar. Sen blev det så att han hamnade på en öde ö.
Han var stark och klarade av denna situation.
Att hamna helt ensam på en ö utan att ha någon att prata med och diskutera med kräver nog att man har ett starkt psyke.
Frågan är om jag skulle klara detta?
Crusoe var mycket bestämd i det han gjorde. Han var uppfinningsrik och hade ett enorm tålamod. Han lärde sig av sina misstag.
Alla människor skulle leva varje dag som om den vore detn sista och följa sina drömmar.
Att leva ensam är svårt men det var tur/bra att han kunde ha lite sällskap ihop med hunden och de två katterna.

Robinson crusoe av Daniel Defoe

Exposition
Boken som jag läser heter Robinson Crusoe. Titeln säger inte så mycket. Jag tycker att bilden på framsidan gör att boken känns spännande att vilja läsa den.

Tiden då allt händer i boken är på 1600talet och han det handlar om är av god familj. Första kapitlet har namnet ``Till sjöss´´ och då förstår man att det handlar om att han ska ut på havet.

Crusoe klev på ett fartyg som skulle till London, detta  utan att säga till sina föreldra.
Fartyget skönk till sjöss. Och de reddades. Crusoe fick skulden för detta.
En tid senare efter så bestämde han sig för att stiga på ett nytt fartyg som skulle till Afrika.
Och fartyget stormades av sjörövare, han togs tillfånga som slav. Och han lyckadess fly i en liten båt. och han plockades upp av ett fartyg, och hamnade i Brasilien.

Där blev han plantageägare, och odlade sockerör/ tobak i 4år.
1/9 1659, på den dagen 8 år efter att han lämnat hemmet, steg han ombord på ett fartyg som skulle handla med slavar.

En morgon stötte fartyget på en sandbank. Det blev en fruktansvärd storm! Bara Crusoe överlevde och spolades upp på torra land.

Reflektion :
Att inte tala om för sina föreldrarna var dumt.
Även att skylla allt på Crusoe att första fartyget sjönk känns orättvist.
Citat av kaptenen:
- Unge man , ni bör aldrig mer gå till sjöss utan ta denna olycka som ett klart och tydligt tecken på att och tydligt tecken på att ni inte är ämnad till sjöman. slut citat

När Crusoe spolas upp på torra land känns det som om boken börjar bli spännande. Nu börjar ett äventyr.