Robinson Crusoe av Daniel Defoe , del 2

En karaktär är Crusoes föräldrar som vill att det ska gå bra för honom. De vill inte att han ska hamna i svårigheter. De vill inte att han ska gå ut till sjöss.
Som varnande exempel ger han den äldre broderns öde som gick ut i krig och dog(sida 7).
Min reflektion över detta är att föräldrarna inte ska bestämma över en vad man ska göra med sitt liv. Men jag kan förstå att föräldrar vill sina barns bästa.

En annan karaktär som jag bara vill nämna är kaptenen på det första fartyget. När detta fartyg förliste så gav kaptenen Crusoe skulden för detta, sa att han var en olycksfågel och att det var hans fel alltihopa(sida 14).  Jag tycker att en man inte kan få skulden till hela olyckan. Kanske det var kaptenen som inte bedömde situationen rätt? Kanske det var så på den tiden?

Xury,slaven, som åkte med Crusoe i flykten till havs. Han blev en bra kamrat och de stöttade varandra. Bra kamrater är alltid bra att ha och att man kan lita på dem.

Den största karaktären, och som denna bok handlar om är Robinson Crusoe. Jag tycker att han följer sina drömmar. Sen blev det så att han hamnade på en öde ö.
Han var stark och klarade av denna situation.
Att hamna helt ensam på en ö utan att ha någon att prata med och diskutera med kräver nog att man har ett starkt psyke.
Frågan är om jag skulle klara detta?
Crusoe var mycket bestämd i det han gjorde. Han var uppfinningsrik och hade ett enorm tålamod. Han lärde sig av sina misstag.
Alla människor skulle leva varje dag som om den vore detn sista och följa sina drömmar.
Att leva ensam är svårt men det var tur/bra att han kunde ha lite sällskap ihop med hunden och de två katterna.